En väsentlig och viktig skillnad mellan en finklippt och en konventionellt pressad komponent är dess planhet. Eftersom materialet hålls fast under klippmomentet resulterar detta i en mycket planare komponent. Även här kan kostsam efterbearbetning, i form av planslipning minimeras om finklippningstekniken används.

För att nå en fin klippyta (blankzon) är kraven på precision på ingående verktygsdelar och styrningar avsevärt högre än för konventionella pressverktyg. Klippspalten i ett finklippningsverktyg måste vara betydligt mindre än vid andra verktyg för att åstadkomma denna blankzon. Klippspalten ligger normalt på ca 0,5% av materialets tjocklek, till skillnad mot konventionella pressverktyg där klippspalten ligger på ca 5-10%. Vid en materialtjocklek på 5 mm är alltså klippspalten 0,025 mm (25 µm) för ett finklippningsverktyg. Detta ska jämföras med ett hårstrås tjocklek som är ca 100 µm!